Taggad heest
Tja, jag har inoficiellt döpt om stackaren till det, för han har stått ett tag, och sedan så har det ju blivit sådan glashalka, så vi har inte kunnat rasa ur energin ur honom, så nu längtar vi båda två ganska rejält efter att snön ska försvinna!
Och så, när vi får tillbaka ridbanan (där är det så himla mycket snö, så det lär ta ett tag) så min kompis lovat att komma och hålla lektion för oss, så det ser i alla fall jag fram emot!
Sedan jag skrev sist så har vi jobbat lite på övergångar, och att han ska hålla sig till den gångart jag valt.
Vi har kommit över det här med att han tvärstannat, det var så att han är lite rädd för en 'energilåda' eller vad man nu ska kalla det, som sitter på en 'stolpe' som är typ två meter hög, och där i början så litade han inte så pass mycket på mig från ryggen, så därför fungerar det nu när jag har visat mig 'värdig' och har befäst mitt ledarskap.
I går var jag där ute, och då hade jag tänkt rida ut barbacka på grund av blåsten, för vi hade ändå inte kunnat göra någonting, men just på grund av blåsten blev han väldigt överkänslig och lite misstänksam mot pallen.
Så då jobbade vi lite i hagen, började med Friendly Game, och att jag ska få stå med sidan mot honom, vid hans hals t.ex. i stället för att jag alltid ska stå framför honom.
sedan lite Porcupine Game, vi jobbar på med framdelen, att han ska flytta bara framdelen, och så började vi lite på Yo-Yo Game, men det blev ju fel för då hoppade vi över Driving Game.
Jag ska bättra mig nästa gång! :)
Just nu söker jag ett hackamore, så om du säljer ett i närheten av Skellefteå, hör av dig!
(Hittade ett otroligt vackert på Tradera, men eftersom att jag bara kan handla med kontanter, så gick ju inte det.)
Älskar 'min' Espe Pil-tre! <3
J
Och så, när vi får tillbaka ridbanan (där är det så himla mycket snö, så det lär ta ett tag) så min kompis lovat att komma och hålla lektion för oss, så det ser i alla fall jag fram emot!
Sedan jag skrev sist så har vi jobbat lite på övergångar, och att han ska hålla sig till den gångart jag valt.
Vi har kommit över det här med att han tvärstannat, det var så att han är lite rädd för en 'energilåda' eller vad man nu ska kalla det, som sitter på en 'stolpe' som är typ två meter hög, och där i början så litade han inte så pass mycket på mig från ryggen, så därför fungerar det nu när jag har visat mig 'värdig' och har befäst mitt ledarskap.
I går var jag där ute, och då hade jag tänkt rida ut barbacka på grund av blåsten, för vi hade ändå inte kunnat göra någonting, men just på grund av blåsten blev han väldigt överkänslig och lite misstänksam mot pallen.
Så då jobbade vi lite i hagen, började med Friendly Game, och att jag ska få stå med sidan mot honom, vid hans hals t.ex. i stället för att jag alltid ska stå framför honom.
sedan lite Porcupine Game, vi jobbar på med framdelen, att han ska flytta bara framdelen, och så började vi lite på Yo-Yo Game, men det blev ju fel för då hoppade vi över Driving Game.
Jag ska bättra mig nästa gång! :)
Just nu söker jag ett hackamore, så om du säljer ett i närheten av Skellefteå, hör av dig!
(Hittade ett otroligt vackert på Tradera, men eftersom att jag bara kan handla med kontanter, så gick ju inte det.)
Älskar 'min' Espe Pil-tre! <3
J
Länge sedan...
Jag vet!
Tyvärr har det inte hänt så mycket sen sist ändå...
Vi har dragit igång med NH på riktigt nu, har tagit tag i Friendly Game (som är egentligen, bara, att han ska acceptera att jag rör honom överallt, med ett spö, en plastpåse, vad som helst) så det har vi gjort i 'stallet, på promenad, i hagen, ja, verallt som vi kommit åt.
Ja, jag sade det, vi har promenerat.
Det var faktiskt fruktansvärt mysigt!
Vi körde lite Friendly Game även där, med min vinterjacka, som han bar i ett par kilometer, på vägen hem, eftersom att det blev så förbaskat varmt (jag vet inte om ni har varit ute på promenad med en taggad, ganska stor heest, - jag går llt som oftast i en riktigt bra takt - i ganska löst packad snö, ni vet så där så att det vickar under fötterna när man går och benen får arbeta ordentligt? Det har jag!)
Förhoppningsvis ska jag in på schtaan och köpa ett dressyrspö i morgon eftermiddag, och så ska jag (håller tummarna!) förhoppningsvis få lära mig köra Hjärtat på lördag, av hans ägaren.
Hoppashoppashoppas!
Sedan ska vi förhoppningsvis (återigen) rida på onsdag, om jag får tag i ett dressyrspö, annars blir det promenader.
Vi har nämligen haft lite problem med det (ganska klassiska tydligen) problemet att han tvärstannar och vägrar gå framåt.
Så vi har tvärat och backat oss 'framåt' men på ett ställe tar det alltid stopp.
Och det är ju lättare för mig att behålla kontrollen från marken, än att kämpa mig blå från hästryggen utan att han bryr sig.
Tips någon?
Om vi tar oss framåt över huvud taget, så tänkte jag att vi skulle ta en riktigt lång trav-ridtur så att han får jobba lite, och så ska vi träna på att ta ner traven, så att det inte blir jag-är-på-upploppet-och-jag-måste-dra-ifrån-min-rival-trav som det har en tendens att bli.
Kanske det blir en galoppfattning?
Tyvärr har det inte hänt så mycket sen sist ändå...
Vi har dragit igång med NH på riktigt nu, har tagit tag i Friendly Game (som är egentligen, bara, att han ska acceptera att jag rör honom överallt, med ett spö, en plastpåse, vad som helst) så det har vi gjort i 'stallet, på promenad, i hagen, ja, verallt som vi kommit åt.
Ja, jag sade det, vi har promenerat.
Det var faktiskt fruktansvärt mysigt!
Vi körde lite Friendly Game även där, med min vinterjacka, som han bar i ett par kilometer, på vägen hem, eftersom att det blev så förbaskat varmt (jag vet inte om ni har varit ute på promenad med en taggad, ganska stor heest, - jag går llt som oftast i en riktigt bra takt - i ganska löst packad snö, ni vet så där så att det vickar under fötterna när man går och benen får arbeta ordentligt? Det har jag!)
Förhoppningsvis ska jag in på schtaan och köpa ett dressyrspö i morgon eftermiddag, och så ska jag (håller tummarna!) förhoppningsvis få lära mig köra Hjärtat på lördag, av hans ägaren.
Hoppashoppashoppas!
Sedan ska vi förhoppningsvis (återigen) rida på onsdag, om jag får tag i ett dressyrspö, annars blir det promenader.
Vi har nämligen haft lite problem med det (ganska klassiska tydligen) problemet att han tvärstannar och vägrar gå framåt.
Så vi har tvärat och backat oss 'framåt' men på ett ställe tar det alltid stopp.
Och det är ju lättare för mig att behålla kontrollen från marken, än att kämpa mig blå från hästryggen utan att han bryr sig.
Tips någon?
Om vi tar oss framåt över huvud taget, så tänkte jag att vi skulle ta en riktigt lång trav-ridtur så att han får jobba lite, och så ska vi träna på att ta ner traven, så att det inte blir jag-är-på-upploppet-och-jag-måste-dra-ifrån-min-rival-trav som det har en tendens att bli.
Kanske det blir en galoppfattning?
J
Måndag 19:e december, cirka 3 dm snö
Var ut idag (annars skulle jag ju knappast skriva, right? ;)), och det första han gör mig så jäkla lycklig.
Vad mesig man är egentligen.
Jo, men jag går (som vanligt) först och byter om, men brukar gå och hälsa på honom över stängslet först, egentligen bara för att han inte ska tro att jag är en inbrottstjuv, och han frustar åt mig.
Och ja, det är knappast mycket, men glad blev jag.
Så jag går in byter om, leker lite med Cita/Sita/Zita (osäker på stavningen), deras otroligt underbara hund.
Tar mina morötter (hade bestämt mig att nu jäklar skulle vi få bort det där jäkla spring-för-livet-helst-i-galopp-bara-för-att-retas-beteendet när man skulle hämta honom) så går under eltråden, lyfter 'av' den inte helt faspända dörren in till sadelkammaren, hämtar grimman, tar moroten...
Och blir frustad i ryggen.
Så jäkla lycklig jag blir, han har följt efter mig och står nu snällt i boxen till och med när jag provocerande visar upp grimman.
Lycka!
Sadlar och tränsar, men först bar jag ut pallen som någon snäll själ ställt ut, så att jag slipper känna mig som en total nybörjare som måste lyftas upp.
Han nosar lite på den, men bryr sig inte när jag sitter upp.
Vi skrittar bort till åkern, luktar lite på lite snöhögar och översnöade stenar, innan vi börjar.
Tar det lite lugnt och skrittar fram ganska länge, eftersom att det var som minst 3 decimeter snö, och det skulle nog bli rejält jobbigt att arbeta för honom, så vi tar det lite lugnt.
Sedan kör vi igång på riktigt, tempoväxlingar på långsidorna som går 'uppåt' (åkern lutar lite) därför att jag tyvärr brukar trava igång honom i början på långsidorna, så nu körde ve tempoväxlingar/gångartsväxlingar över hela, men mest koncentrerad över långsidorna.
Han går riktigt fint i en ganska låg form, med ett mjukt stöd på bettet.
Kör lite volter/8-volt och kämpar lite med högerställningen.
Han är faktiskt väldigt stel på högersidan, så det ska vi försöka ordna.
Snabb fråga bara.
Hur gör man!?
När jag skulle klappa honom, och insåg att han var dyngsur (blötsnö + jobbigt arbetspass) så satte jag helt enkelt av, lyfte upp stigbyglar och började gå.
Längs fyrkantsspåret.
Han bara tittade på mig som att jag var helt knäpp i början, men skrittade på ganska bra efter det.
Men när vi kom till den där högervolten...
Jag har läst http://http://bok.markus.ridakademi.se/15/Arbete+f%F6r+hand/Trava+f%F6r+hand/3721#3721 och tänkte att vi skulle göra så, alltså jag vid bogen, med armbågen vid skänkelläget.
Det gick bra, tills vi kom till högervolten.
Där stannade han vart tredje steg och såg på mig, lite frågande.
Så jag försökte verkligen vara en bra ledare, men jag är lite skadad efter alla år framme vid hästens huvud, så det gick inte så bra.
Men vi fick till slut i alla fall ihop en hyfsat rättställd, ganska lagom stor volt, och där gav jag mig.
Går tillbaka, låter honom nosa, kolla lite på det han vill, sadlar av osv. och blir så lycklig då jag borstar igenom hans otroligt tjocka och toviga svans; den är blöt, och kammen går genom som om det var vatten!
Yay!
Lägger på täcke, och går sedan in och byter om och ser på tecknat med den treårige sonen :)
Otroligt mysigt faktiskt, med 'min bästa vän Nima' (citat av sonen) mellan oss, på rygg, med värmefläkt och Bolibompa ^^
På torsdag (då jag ska dit tidigt: bussen som går 13.05) så blir det mer hand-/markarbete och sedan blir det nog uteritt för första gången.
Önska mig lycka till! ^^
Vad mesig man är egentligen.
Jo, men jag går (som vanligt) först och byter om, men brukar gå och hälsa på honom över stängslet först, egentligen bara för att han inte ska tro att jag är en inbrottstjuv, och han frustar åt mig.
Och ja, det är knappast mycket, men glad blev jag.
Så jag går in byter om, leker lite med Cita/Sita/Zita (osäker på stavningen), deras otroligt underbara hund.
Tar mina morötter (hade bestämt mig att nu jäklar skulle vi få bort det där jäkla spring-för-livet-helst-i-galopp-bara-för-att-retas-beteendet när man skulle hämta honom) så går under eltråden, lyfter 'av' den inte helt faspända dörren in till sadelkammaren, hämtar grimman, tar moroten...
Och blir frustad i ryggen.
Så jäkla lycklig jag blir, han har följt efter mig och står nu snällt i boxen till och med när jag provocerande visar upp grimman.
Lycka!
Sadlar och tränsar, men först bar jag ut pallen som någon snäll själ ställt ut, så att jag slipper känna mig som en total nybörjare som måste lyftas upp.
Han nosar lite på den, men bryr sig inte när jag sitter upp.
Vi skrittar bort till åkern, luktar lite på lite snöhögar och översnöade stenar, innan vi börjar.
Tar det lite lugnt och skrittar fram ganska länge, eftersom att det var som minst 3 decimeter snö, och det skulle nog bli rejält jobbigt att arbeta för honom, så vi tar det lite lugnt.
Sedan kör vi igång på riktigt, tempoväxlingar på långsidorna som går 'uppåt' (åkern lutar lite) därför att jag tyvärr brukar trava igång honom i början på långsidorna, så nu körde ve tempoväxlingar/gångartsväxlingar över hela, men mest koncentrerad över långsidorna.
Han går riktigt fint i en ganska låg form, med ett mjukt stöd på bettet.
Kör lite volter/8-volt och kämpar lite med högerställningen.
Han är faktiskt väldigt stel på högersidan, så det ska vi försöka ordna.
Snabb fråga bara.
Hur gör man!?
När jag skulle klappa honom, och insåg att han var dyngsur (blötsnö + jobbigt arbetspass) så satte jag helt enkelt av, lyfte upp stigbyglar och började gå.
Längs fyrkantsspåret.
Han bara tittade på mig som att jag var helt knäpp i början, men skrittade på ganska bra efter det.
Men när vi kom till den där högervolten...
Jag har läst http://http://bok.markus.ridakademi.se/15/Arbete+f%F6r+hand/Trava+f%F6r+hand/3721#3721 och tänkte att vi skulle göra så, alltså jag vid bogen, med armbågen vid skänkelläget.
Det gick bra, tills vi kom till högervolten.
Där stannade han vart tredje steg och såg på mig, lite frågande.
Så jag försökte verkligen vara en bra ledare, men jag är lite skadad efter alla år framme vid hästens huvud, så det gick inte så bra.
Men vi fick till slut i alla fall ihop en hyfsat rättställd, ganska lagom stor volt, och där gav jag mig.
Går tillbaka, låter honom nosa, kolla lite på det han vill, sadlar av osv. och blir så lycklig då jag borstar igenom hans otroligt tjocka och toviga svans; den är blöt, och kammen går genom som om det var vatten!
Yay!
Lägger på täcke, och går sedan in och byter om och ser på tecknat med den treårige sonen :)
Otroligt mysigt faktiskt, med 'min bästa vän Nima' (citat av sonen) mellan oss, på rygg, med värmefläkt och Bolibompa ^^
På torsdag (då jag ska dit tidigt: bussen som går 13.05) så blir det mer hand-/markarbete och sedan blir det nog uteritt för första gången.
Önska mig lycka till! ^^
J
9:e december, -11
Får väl inviga bloggen nu då, snart ska jag lägga upp en önskelista också, så förhoppningsvis blir det lite liv här!
Jo, men för att återgå till ämnet: Igår, fredag den 9:e så var jag i 'stallet' där han står, och red.
I onsdags (och lite igår) fick han ett ryck, och ville absolut inte komma in, så då fick jag och ägaren hjälpas åt med linor, äpplen och grimma och grimskaft för att få in honom, men sedan var han hur fin som helst men i alla fall, och igår så var han ganska tjurig, men jag tror att jag visade upp ganska tydligt den magiska kraften i en morot.
Så efter kanske 5-10 minuter av hopplöst 'jagande' så fick vi en morot, (jag bröt den i tre delar) och han fick en liten bit, tog den och backade snabbt, så fick han mittenbiten, lite längre och lite grövre, som jag höll i ordentligt, som han fick gnaga på, så han blev lite misstänksam när jag började stryka på halstäcket, och tillslut bara drog på grimman, utan vidare trassel.
Nöjt promenerade vi tillbaka genom hagen, spände fast och så fick han den sista biten, som belöning.
Jag drog av täcket, ryktade, kratsade hovar och sadlade.
Dock blev jag lite fundersam när han började röra på sig när jag skulle spänna sadelgjorden, och dumt nog så tänkte jag inte så mycket på det, och efter något snäpp så gick det jättebra.
Tränsade, och fick sedan lite hjälp upp, då jag lånat ett par täckbyxor för att inte förfrysa benen, så red vi iväg.
Mitt i blåsten och snöyran.
Nu kommer jag inte ihåg hur man gör för att kolla för gårdagen på yr.no, men det blåste och snöade fantastiskt mycket, så att mina spår (en halvtimme senare) inte syntes.
Så vi red på en liten fyrkant längst upp på åkern/ängen/legdan där vi brukar rida, fast vi brukar rida på en ganska vanlig rektangel längre ner, men nu red vi där det finns skydd bestående av några träd och en hästtransport.
Jag tänkte in rida särskilt länge, på grund av vädret, så vi värmde upp, och tog sedan en kort vända ut på 'blåstområdet' för att kolla vad klockan var (grannen har en stor, röd, digital klocka på stall/ladugårsväggen ut mot vägen, dvs. längst ner på blåstområdet, och längst bort från där vi var) och utmanade lite kondition genom att trava på i ett ganska högt tempo i ändå ganska djup snö.
Vi red lite som vanligt, finputsade jättemycket på att han skulle lyssna på skänklar, och kombinerade det med att han skulle gå ordentligt på 'fyrkantsspåret' och svänga ut ordentligt i hörnen, tillsammans med lite små övningar på skänkelvikningar.
Och så skulla vi avsluta med att bara ta en sista runda ner och kolla vad klockan var, och när vi vände upp igen (avsiktligt på en orörd bit så att det skulle bli lite ansträngande) så drev jag på, ställde mig upp (då jag inte är bra på att sitta ner i trav, och jag då stör honom så mycket) oc helt plötsligt känner jag bara hur mjukt och gungande det blev, och på den halva sekund det tar ett inse att han faktiskt galopperar så står jag där helt dum, innan jag börjar överösa honom med beröm, klappar och överlyckliga ord, och saktar av till trav när vi kommer upp till fyrkanten.
Tyvärr går han ofta in i ett sorts läge där han ger en två alternativ, antingen stanna kvar på fyrkanten och fortsätta trava, eller sakta av och svänga in för att få börja göra om övningen med 'ut, ut ut' tillsammans med skänklarna, då han höjer huvudet, lite, och börjar svänga inåt, och just i det läget så snubblar han till.
Bara, helt oskyldigt, inte så att han försöker busa, utan helt enkelt snubblar.
Och jag flyger.
Eller, trillar/tippar är väl mer rätt.
Jag lyckas alltså med: att dra vänster stigbygel över på högra sidan av sadeln, tillsammans med den andra stigbygeln (nästan); lägga tyglarna helt fantastiskt konstigt; dra schabraket (som ligger fastspänt under sadeln som inte har rört sig en millimeter) helt snett, så att det mer hänger på högersidan och när mot gjorden; och landa på min, sedan innan, otroligt känsliga svanskota.
Som tur är så lyckas mitt lånade pannband lägga sig för ögonen precis när jag trillar så jag ser bara något svart som rör på sig (Espe Pil) innan jag helt dumt bara sitter där på den upptrampade snön.
Helt oberört bara ställer mig upp och traskar fram mot hjärtat mitt, som har travat en bit och nu bara står och tittar på mig.
Nosar mig lite i baken (inituiv häst?), blåser mig i ansiktet, lite som för att trösta, och så börjar vi gå.
Jag vet, jag vet, man ska alltid direkt sitta upp igen efter att man trillat, men jag kände att jag orkade inte gå in och be någon komm och hålla i sadeln, och hjälpa mig upp med foten i stigbygeln så att jag kan ta mig upp, så vi promenerade i ett par minuter, dock passade jag på att spana in snyggingen från marken, så vi travade någon meter också, och plumsade lite i sävlig skritt, bara för att han var så pigg och glad.
...Jag älskar verkligen min medryttarhäst.
Sadlar av, tränsar av (fast i andra ordningen) tvärryktar, kratsar hovar, slänger på täcket och släpper honom.
Som vanligt står han kvar tills jag hämtat hjälm och vantar, satt på elen och dubbelkollat det som kan ha gått snett, och hunnit stänga 'grinden' innan han kliver ut, blåser på snöret/grinden och sedan står och tittar på mig tills jag försvinner in för att byta om.
Det är först när jag kommer hem som jag känner hur jädra ont jag faktiskt har.
Så, igårkväll och idag har jag vandrat runt som en gnällig pensio och beklagat mig för varej steg och varje rörelse som gjort ont.
På plussidan så har jag tröstätit godis, och varit så jävla stolt över att han GALOPPERADE så det gör ingenting!
Nu ska jag inte dit förrän på måndag v. 51, men jag ska bland annat på Royal Hästport och kanske också på Kusen och Co, då jag önskat mig ett presenkort av Farfar (och om man är tydlig med vad man vill ha så...) så ska nu skriva en önskelista som sedan ska prioriteras och omvärderas ett par gånger tills jag har en lista + pengar och ska iväg och storshoppa!
Listan kommer att läggas upp här, när jag åker tillbaka till Fadern där den är, och när jag kollat lite mer.
Så håll ut! ;)
Kommentarer är värda sin vikt i guld!
Jo, men för att återgå till ämnet: Igår, fredag den 9:e så var jag i 'stallet' där han står, och red.
I onsdags (och lite igår) fick han ett ryck, och ville absolut inte komma in, så då fick jag och ägaren hjälpas åt med linor, äpplen och grimma och grimskaft för att få in honom, men sedan var han hur fin som helst men i alla fall, och igår så var han ganska tjurig, men jag tror att jag visade upp ganska tydligt den magiska kraften i en morot.
Så efter kanske 5-10 minuter av hopplöst 'jagande' så fick vi en morot, (jag bröt den i tre delar) och han fick en liten bit, tog den och backade snabbt, så fick han mittenbiten, lite längre och lite grövre, som jag höll i ordentligt, som han fick gnaga på, så han blev lite misstänksam när jag började stryka på halstäcket, och tillslut bara drog på grimman, utan vidare trassel.
Nöjt promenerade vi tillbaka genom hagen, spände fast och så fick han den sista biten, som belöning.
Jag drog av täcket, ryktade, kratsade hovar och sadlade.
Dock blev jag lite fundersam när han började röra på sig när jag skulle spänna sadelgjorden, och dumt nog så tänkte jag inte så mycket på det, och efter något snäpp så gick det jättebra.
Tränsade, och fick sedan lite hjälp upp, då jag lånat ett par täckbyxor för att inte förfrysa benen, så red vi iväg.
Mitt i blåsten och snöyran.
Nu kommer jag inte ihåg hur man gör för att kolla för gårdagen på yr.no, men det blåste och snöade fantastiskt mycket, så att mina spår (en halvtimme senare) inte syntes.
Så vi red på en liten fyrkant längst upp på åkern/ängen/legdan där vi brukar rida, fast vi brukar rida på en ganska vanlig rektangel längre ner, men nu red vi där det finns skydd bestående av några träd och en hästtransport.
Jag tänkte in rida särskilt länge, på grund av vädret, så vi värmde upp, och tog sedan en kort vända ut på 'blåstområdet' för att kolla vad klockan var (grannen har en stor, röd, digital klocka på stall/ladugårsväggen ut mot vägen, dvs. längst ner på blåstområdet, och längst bort från där vi var) och utmanade lite kondition genom att trava på i ett ganska högt tempo i ändå ganska djup snö.
Vi red lite som vanligt, finputsade jättemycket på att han skulle lyssna på skänklar, och kombinerade det med att han skulle gå ordentligt på 'fyrkantsspåret' och svänga ut ordentligt i hörnen, tillsammans med lite små övningar på skänkelvikningar.
Och så skulla vi avsluta med att bara ta en sista runda ner och kolla vad klockan var, och när vi vände upp igen (avsiktligt på en orörd bit så att det skulle bli lite ansträngande) så drev jag på, ställde mig upp (då jag inte är bra på att sitta ner i trav, och jag då stör honom så mycket) oc helt plötsligt känner jag bara hur mjukt och gungande det blev, och på den halva sekund det tar ett inse att han faktiskt galopperar så står jag där helt dum, innan jag börjar överösa honom med beröm, klappar och överlyckliga ord, och saktar av till trav när vi kommer upp till fyrkanten.
Tyvärr går han ofta in i ett sorts läge där han ger en två alternativ, antingen stanna kvar på fyrkanten och fortsätta trava, eller sakta av och svänga in för att få börja göra om övningen med 'ut, ut ut' tillsammans med skänklarna, då han höjer huvudet, lite, och börjar svänga inåt, och just i det läget så snubblar han till.
Bara, helt oskyldigt, inte så att han försöker busa, utan helt enkelt snubblar.
Och jag flyger.
Eller, trillar/tippar är väl mer rätt.
Jag lyckas alltså med: att dra vänster stigbygel över på högra sidan av sadeln, tillsammans med den andra stigbygeln (nästan); lägga tyglarna helt fantastiskt konstigt; dra schabraket (som ligger fastspänt under sadeln som inte har rört sig en millimeter) helt snett, så att det mer hänger på högersidan och när mot gjorden; och landa på min, sedan innan, otroligt känsliga svanskota.
Som tur är så lyckas mitt lånade pannband lägga sig för ögonen precis när jag trillar så jag ser bara något svart som rör på sig (Espe Pil) innan jag helt dumt bara sitter där på den upptrampade snön.
Helt oberört bara ställer mig upp och traskar fram mot hjärtat mitt, som har travat en bit och nu bara står och tittar på mig.
Nosar mig lite i baken (inituiv häst?), blåser mig i ansiktet, lite som för att trösta, och så börjar vi gå.
Jag vet, jag vet, man ska alltid direkt sitta upp igen efter att man trillat, men jag kände att jag orkade inte gå in och be någon komm och hålla i sadeln, och hjälpa mig upp med foten i stigbygeln så att jag kan ta mig upp, så vi promenerade i ett par minuter, dock passade jag på att spana in snyggingen från marken, så vi travade någon meter också, och plumsade lite i sävlig skritt, bara för att han var så pigg och glad.
...Jag älskar verkligen min medryttarhäst.
Sadlar av, tränsar av (fast i andra ordningen) tvärryktar, kratsar hovar, slänger på täcket och släpper honom.
Som vanligt står han kvar tills jag hämtat hjälm och vantar, satt på elen och dubbelkollat det som kan ha gått snett, och hunnit stänga 'grinden' innan han kliver ut, blåser på snöret/grinden och sedan står och tittar på mig tills jag försvinner in för att byta om.
Det är först när jag kommer hem som jag känner hur jädra ont jag faktiskt har.
Så, igårkväll och idag har jag vandrat runt som en gnällig pensio och beklagat mig för varej steg och varje rörelse som gjort ont.
På plussidan så har jag tröstätit godis, och varit så jävla stolt över att han GALOPPERADE så det gör ingenting!
Nu ska jag inte dit förrän på måndag v. 51, men jag ska bland annat på Royal Hästport och kanske också på Kusen och Co, då jag önskat mig ett presenkort av Farfar (och om man är tydlig med vad man vill ha så...) så ska nu skriva en önskelista som sedan ska prioriteras och omvärderas ett par gånger tills jag har en lista + pengar och ska iväg och storshoppa!
Listan kommer att läggas upp här, när jag åker tillbaka till Fadern där den är, och när jag kollat lite mer.
Så håll ut! ;)
Kommentarer är värda sin vikt i guld!
J
Välkommen till min nya blogg!
Jag hatar de där jävla inläggen som alltid läggs upp...
Hej! Jag heter Johanna.
Jag är tolv år, och cirka 1.60.
Totalt onödig info, och just därför läggs den upp.
Varför bloggen döptes till 'EspePil' är för att min medryttarhäst heter just Espe Pil, och det här är väl både för att jag ska kunna hålla koll på vad som händer och vad vi tränar på, och egentligen, and ust for your amusement, antar jag.
(Ja, jag använder ganska ofta svengelska).
Om jag ska börja med att introducera oss, så börjar jag väl mig med själv.
(Nej, inte alls ego... ^^)
Jag heter då Johanna (L-någoning i efternamn :)), är tolv år gammal och går i sexan.
Jag är cirka 160 centimeter lång, och är inte speciellt spinkig.
Jag har brunt, axellångt hår, i en ganska tråkig, gråtonad färg, och mörka bruna ögon.
Storlek 39 i skor. :)
Jag har ridit på ridskola i ungefär 7 år.
Jag är hopprädd, men det håller på att gå över, i ganska rask takt.
Och hästen då, Espe Pil.
Han är en nordsvensk (travare tror jag.)
Han gick på travet till -09, tror jag, och sedan blev han då en ridhäst.
Han står på ägarens jättemysiga gård på lösdrift, ungefär 4 mil (?) från 'centrum' där jag bor, ganska avlägset i en väldigt liten 'by', som består av några hus på högra sidan om vägen. Av någon anldning, inga hus på vänstersidan.
I alla fall.
Han är ungefär 1.50-1.60 någonting (jag kan aldrig riktigt få en bra insyn i hur hög han är), men han upplevs väldigt stor, då han är ganska muskulös, inte tjock, men muskulös, och kolsvart.
Lång man och pannlugg, och svans.
Hovskägg och stora hovar.
Han är otroligt jättesnäll, och han försöker alltid att göra som man vill när man rider, men ibland blir han nog lite osäker på vad det är man menar.
Otroligt snäll och lugn i alla lägen.
Tja, det var väl allt jag kommer på, men snart kommer 'riddagboken' igång, dock rider jag ju bara två gånger varannan vecka, just nu, så det blir kanske inte så ofta.
J
Hej! Jag heter Johanna.
Jag är tolv år, och cirka 1.60.
Totalt onödig info, och just därför läggs den upp.
Varför bloggen döptes till 'EspePil' är för att min medryttarhäst heter just Espe Pil, och det här är väl både för att jag ska kunna hålla koll på vad som händer och vad vi tränar på, och egentligen, and ust for your amusement, antar jag.
(Ja, jag använder ganska ofta svengelska).
Om jag ska börja med att introducera oss, så börjar jag väl mig med själv.
(Nej, inte alls ego... ^^)
Jag heter då Johanna (L-någoning i efternamn :)), är tolv år gammal och går i sexan.
Jag är cirka 160 centimeter lång, och är inte speciellt spinkig.
Jag har brunt, axellångt hår, i en ganska tråkig, gråtonad färg, och mörka bruna ögon.
Storlek 39 i skor. :)
Jag har ridit på ridskola i ungefär 7 år.
Jag är hopprädd, men det håller på att gå över, i ganska rask takt.
Och hästen då, Espe Pil.
Han är en nordsvensk (travare tror jag.)
Han gick på travet till -09, tror jag, och sedan blev han då en ridhäst.
Han står på ägarens jättemysiga gård på lösdrift, ungefär 4 mil (?) från 'centrum' där jag bor, ganska avlägset i en väldigt liten 'by', som består av några hus på högra sidan om vägen. Av någon anldning, inga hus på vänstersidan.
I alla fall.
Han är ungefär 1.50-1.60 någonting (jag kan aldrig riktigt få en bra insyn i hur hög han är), men han upplevs väldigt stor, då han är ganska muskulös, inte tjock, men muskulös, och kolsvart.
Lång man och pannlugg, och svans.
Hovskägg och stora hovar.
Han är otroligt jättesnäll, och han försöker alltid att göra som man vill när man rider, men ibland blir han nog lite osäker på vad det är man menar.
Otroligt snäll och lugn i alla lägen.
Tja, det var väl allt jag kommer på, men snart kommer 'riddagboken' igång, dock rider jag ju bara två gånger varannan vecka, just nu, så det blir kanske inte så ofta.
J
